Älskad och Utvald
När Jesus blir döpt i Jordan kommer helig Ande över honom som en duva och Fadern säger klart och tydligt: ”Det här är min älskade Son. I honom har jag min glädje.” (Matt 3:17) Detta sa Gud om sin son innan Jesus hade börjat gå ut i tjänst, innan han hade gjort något under, botat någon sjuk eller predikat om Guds rike. Fadern gör det tydligt att han älskar sonen utan krav. Han älskar Jesus för den han är.
Men mitt i det påminner Jesus mig om vem jag är. I hans ögon kommer jag aldrig vara ”läkaren Anna”, utan alltid ”min dotter Anna”.
Som en termin ett student på läkarprogrammet på Karolinska Institutet undrar jag ibland vart jag har hamnat. Inte för att jag inte trivs eller tycker det är otroligt spännande, utan för att det har varit som att kliva in i en ny värld. Jag håller på att förbereda mig inför att jag om några år slungas ut i arbetslivet där jag ska vara ett medicinskt expert. Jag ska vara en professionell medarbetare och ledare och vara redo att möta alla slags människor som behöver hjälp. Det är verkligen för stort för mig. En enorm uppgift. Det är lätt att hamna i prestationstänk på grund av den stora pressen som finns från utbildningen, samhället och mig själv. Man ska leva upp till höga krav och att bli läkare tror jag också sätter mig i en roll som samhället har höga förväntningar på. Men mitt i det påminner Jesus mig om vem jag är. I hans ögon kommer jag aldrig vara ”läkaren Anna”, utan alltid ”min dotter Anna”. Oavsett vad jag gör kommer jag alltid först och främst vara hans älskade och utvalde. Utifrån den vissheten om hans trygga famn kallar han mig ut i tjänst för honom.
Min längtan för min tid på den här utbildningen är först och främst att kunna leva utifrån min identitet som Guds barn. Att följa min pappa dit han går och göra det han gör. Min källa blir inte egoism av att jag ska lyckas och vara så sjukt bra och uppskattad, utan min källa får bli Jesus och hans liv i mig. Det finns ingen prestation i det. All stress rinner av. Mitt i studiernas storm kan jag då vara lugn. Jesus sov i stormen för han lät inte omständigheterna styra hans känslor och handlingar, utan han lät Guds rike inom honom befalla omständigheterna och då lydde vågorna och det blev stilla. Tänk om vi skulle ta det till oss: att Jesus bor i oss och då har vi makt att tala till berget och till stormen och de kommer lyda. Det här är något jag måste påminnas mig om ofta; att inte dras med i stress och oro som så många andra på utbildningen styrs av. En annan sak som är bra att komma ihåg är att Gud är den bästa vetenskapsmannen för han har skapat oss och det universum som vi lever i. Gud har gett mig ett tillfälle att lära känna honom genom att studera hans verk - det är häftigt! Så oavsett vilken utbildning du har satt tänderna i, glöm inte att du först och främst är Guds barn och att det förvandlar både dig och dina omständigheter.
- Anna Lundström, Läkarstudent, KI
