Gud vägrar vara en abstraktion
Ett firande av verklighetens skönhet
Ordet blev kött (Joh 1:14)”. Där börjar den mest anstötliga, oväntade och oanade revolutionen i historien. För allting förändras när Gud vägrar vara en abstraktion.
Det är december, den andra december för att vara mer precis. Min fru och jag har precis lyckats smita in till stan och har vår lille son sovande i en bärsele. Tack gode Gud för bärselen! Fria händer, ett sovande barn och konversationer som slipper överrösta gråt, bara det är ett under. Hur som helst promenerar vi runt i Wadköping, Örebros lilla replika av Skansen i Stockholm. Hus efter hus har flyttats dit sedan Örebros 700-årsjubileum år 1965. Vi går förbi konstsnö uppstaplad i högar, gamla röda lagårdar från 1400-talet, som skulle kunna höra hemma i barnen i Bullerbyn, och ett och annat bord uppstaplat med varor. Det blir en julstämning i år trots allt... Vårt sikte är inställt på tvåkoppar med varm choklad vars blotta närvaro är tänkt att förgylla vår promenad. Men besvikelsen hägrar vid horisonten. Först har de inte ens någon varm choklad på det första fiket, det fiket som dessutom är trevligast, och sen är chokladen på det andra fiket alldeles för söt! Vi går runt och häller pliktskyldigt i oss den ”goda” varma chokladen och försöker att inte tänka på sockerdippen som snart kommer infinna sig. Väl på väg hemåt konstaterar vi att tanken på den varma chokladen var bättre än att faktiskt stå där med var sin pappmugg i handen. Vilken besvikelse!
Det här intrycket av att verkligheten ständigt bjuder på besvikelse och att idéen egentligen är bättre än resultatet är minst sagt vanligt förekommande. Inte bara för dig som tycker att du har en grym idé som du bara inte kan sätta på pränt i terminens sista PM. Nej, det hela kan spåras tillbaka till Sokrates (469–399 f.kr) som genom sin lärjunge Platon berättar för oss att idéerna egentligen är det verkligt åtråvärda. Här blir besvikelsen med det konkreta inte bara ett intryck, utan en världsbild. Abstraktionen segrar över den triviala grå och tråkiga decemberdag som möter dig. Så rikta din blick bortom det synliga, för här kommer ändå inte något verkligt berikande att ske.
Platons syn på idéerna var väl spridd då Johannesevangeliet letade sig fram över det romerska riket. Evangeliets berättelse om det ursprungliga Ordet som var människornas Ljus och Liv (Joh1:4) skulle uppskattats av många. Dock skulle de, precis som mina muslimska & judiska kusiner, sätta något i halsen då det kom till Johannesprologens fjortonde vers. ”Och Ordet blev kött (Joh1:14).” Det Ord som sägs vara ett med, och själv vara, Gud (Joh 1:1) påstås nu ha blivit konkret, och inte bara det, blivit människa. Ordet har blivit ett litet hjälplöst foster i en tonårstjejs livmoder förknippad med allt vad graviditet och födsel innebär. En ömkansvärd ankomst mitt i advent.
“För allting förändrades när Gud vägrade att vara en abstraktion.”
”Ordet blev kött (Joh 1:14)”. För där började det mest anstötliga, oväntade och oanade revolutionen i historien. För allting förändrades när Gud vägrade att vara en abstraktion. Och det fortsätter än idag.
Julens och inkarnationens mysterium säger inte åt oss att blicka bortom det fysiska, utan till att rikta vår blick mot den Gud som ständigt vill ta sig fysiska och relationella uttryck mitt i vår värld. Därför tror Credo på att dina studier som leder fram till en profession är ett liv där Gud vill göra sig synlig. Därför måste Credos kärna alltid vara gemenskaper som möts på universitet i bön och vittnesbörd. Och därför säger Bibelns ord att verkligheten en dag inte ska vara en besvikelse, utan möta all vår längtan i Jesu slutgiltiga ankomst. I den slutgiltiga och fullkomliga advent.
