Den Förbluffande Vissheten: Jag är ny
När hela min grund står dränkt I vatten
När plankorna förmultnat och möglet fått fäste
När ljuset I mig verkar vara ett djupt mörker
Då kommer Du som en len vind viskandes av hopp
Du går sakta och rakryggat mot mig
Ett blodigt, bultande och levande hjärta håller Du i Din hand
Hjärtat placerar Du innanför min bröstkorg’
“Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött”
Du river mitt förmultnande hus från grunden
Du tänder eld på min strupe
Du kastar min egengjorda rustning utför stupet
Allt vill Du förtära
Ingen springa får fortsätta att läcka in vatten
Inget mörker får tillåtelse att stanna i ljuset
Inget ont får föra talan inför kärleken
En brinnande nåd tar sin plats i mitt bröst
