Socionomutbildningen, Gud och jag
Efter en hektisk skrivperiod i min nuvarande kurs har jag avvaktat med att skriva detta blogginlägg. Men nu sitter jag här med många tankar och funderingar kring Gud och min utbildning. Hur ska jag få ner allt på 600 ord? Samtidigt känner jag av skrivkrampen och kanske motståndet till att skriva. Det är höst nu och det regnar ute. Livet blir lite lugnare när hösten är på ingång, man får mycket mer tid till att tänka och reflektera. Så har iallafall jag känt på den senaste tiden. Kanske är det min utbildning som har fått mig att tänka såhär då vi lär oss mycket om självreflektion och att se på sig själv både inifrån och utifrån. Eller så är det Guds tajming för kanske är detta exakt vad jag behöver. Visst har jag funderat på mitt framtida yrke och Gud tillsammans då jag ändå anser att dom hör ihop. Men jag har aldrig tagit mig tid till att skriva ner mina tankar och funderingar. Mitt namn är Petronella Ivarsson och jag går andra året på socionomprogrammet på Linnéuniversitetet i Kalmar.
Att Guds hjärta bankar för de utsatta i samhället genomsyrar hela bibeln. I Femte Moseboken10:18-19 står det:
“Han ger rättvisa åt faderlösa och änkor. Han har omsorg om främlingar och ger dem mat och kläder. Ni ska också älska dem som är främlingar bland er,
för ni har själva varit främlingar i Egypten”
Och att vi är kallade till att älska varandra är ett av de tydligaste buden Jesus gav oss.
”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er.” - Johannesevangeliet 13:34
Jag har velat jobba inom socialt arbete så länge jag kan minnas förutom de yngre åren då jag ville bli veterinär som så många andra unga flickor. Gud har gett mig ett hjärta som brinner mot orättvisa och en gåva till att kunna prata och lyssna på människors olika livshistorier. Jag vill vara ödmjuk när jag skriver detta då jag verkligen menar att det är Gud som har gett mig både elden och gåvan till att kunna arbeta som socionom. När jag var på bibelskola skrev jag i min bibel: Krossa mitt hjärta för det som krossar ditt. Det kommer från en sång jag hörde. Varning: när vi ber eller sjunger så hör Gud. Gud har verkligen krossat mitt hjärta för den föräldralöse, änkan och främlingen som i vårt samhälle speglar flyktingar, ensamma människor och barn från otrygga miljöer.
Vi behöver inte jobba inom socialt arbete eller vården för att finnas till för människor och dela Guds kärlek. Utan det räcker med en bön sen så använder Gud oss där vi är.
Jag kom även ihåg när jag jobbade på Maxi och jag kände att jag inte gjorde något betydelsefullt. Jag bad då Gud om att få en uppgift. Runt samma tid blev jag tilldelad att lämna ut matkassar varje måndag. Där fick jag träffa samma kunder varje måndag och jag började bygga upp relationer med några. Jag fick höra om olika livshistorier, en som fightades med cancer och en som var frisk till en början men tappade balanssinnet under tiden han var kund hos mig. Jag fick möjlighet att lyssna på dom och dela de minuterna vi hade tillsammans varje måndag. Jag fick berätta om min tro och jag sa att jag skulle be för dom. Vi behöver inte jobba inom socialt arbete eller vården för att finnas till för människor och dela Guds kärlek. Utan det räcker med en bön sen så använder Gud oss där vi är.
Att vara student på socionomlinjen är intressant då jag får lära mig otroligt mycket om hur vi människor fungerar. Vi lär oss om olika svårigheter som finns i samhället och hur vi ska bemöta dom. Jag minns en föreläsning som handlade om sociologins klassiker och föreläsaren nämnde Emile Durkheim och hans syn på depression. En av Durkheims anledningar till att människor upplevde olycka som han kallade det, var ateism. Han var själv ateist men menade på att ateismen ledde till att människor tappade sin gemenskapskänsla. Jag blir imponerad när jag ser en så stark koppling mellan människors mående och Gud. Det är i såna stunder som jag vill berätta om Jesus och Hans betydelse för oss.
“Alla har rätt till hjälp precis som alla har rätt till nåd”
Som framtida socionom vill jag efterlikna Jesus sätt att älska människor. Man kan argumentera för att yrket i sig själv gör det när det handlar om den kulturella människosynen. Jesus gjorde aldrig skillnad på människor. Han helade och hjälpte alla som kom till honom oavsett sjukdom, synd, etnisk tillhörighet eller bakgrund. I vår utbildning får vi lära oss om att bli medvetna om våra egna fördomar och åsikter som vi bär på. Detta på grund av att vi är människor och långt ifrån perfekta. Det gör vi för att inte låta dessa fördomar och åsikter ta över i vårt arbete. För oavsett om det är ett oskyldigt barn eller en man med “egen vållad” alkoholism har båda rätt till hjälp. Alla har rätt till hjälp precis som alla har rätt till nåd.
Jag vill i framtiden jobba inom missbruksfältet och jag är beredd på att det kan vara tufft. Jag har blivit påmind om att man många gånger kommer bli besviken på sina klienter. Men hur många gånger har inte vi gjort Gud besviken och Han har trots det alltid mött oss med kärlek och nåd. Gud är Gud och jag är jag, inget som är jämförbart. Men Han är den jag ser upp till och det är Hans kärlek jag vill efterlikna. Att vara en kristen socionom innebär inte att jag kan berätta om Gud för alla mina klienter, men jag kan be för dem som jag möter. Kanske inte på kontoret men hemma när arbetsdagen är slut och solen har gått ner.
600 ord räckte inte som jag befarade men ett bibelord som får sammanfatta texten om hur Gud relaterar till socionomutbildningen är Matteusevangeliet 25:40
”Då ska Kungen svara: Det jag säger till er är sant: Det som ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”?
Petronella Ivarsson, socionomstuderande