Ett Modernt Problem
Solen värmer och en svalkande bris susar i träden. Körsbären är mogna, men alla sitter för högt för mig. Dock inte när jag klättrar… Jag sätter mig igen för att skriva. Blir det bättre än så här? Jag påminns av vad Gud sa när han såg på hela sitt skapade verk: ”och se, det var mycket gott” (1). Där, på Bibelns första sida ser vi Guds omdöme av sin värld, och i denna stund är det svårt att inte hålla med.
“Symtomen kanske är nya men sjukdomen är uråldrig.“
Men jag tänker tillbaka på boken som jag och några kollegor har läst nyligen, som pekade ut några problem som moderniseringen har medfört. Individualism och isolering. En skadad skapelse. Meningslöshet i arbetet. De känns så långt ifrån det jag känner nu. Men ändå vet vi att de tillhör en och samma värld, är under samma himmel. Även idag har jag hört från en bekant hur sommarjobbet är monotont och ensamt. Och själv kan jag minnas dagar då jag fick slita mig ur sängen bara för att jag behövde pengarna. En konsekvens av moderniseringen, har man fått höra. Vi arbetar bort från jorden och våra familjer för att göra någon okänd chef rikare. Men finns det något djupare skäl till allt detta?
Bläddrar jag en sida i min Bibel ser jag Guds löfte till en mänsklighet under synd:
”I ditt anletes svett
ska du äta ditt bröd
tills du vänder åter till jorden,
för av den är du tagen.
Jord är du,
och jord ska du åter bli.” (2)
Symtomen kanske är nya men sjukdomen är uråldrig. Så länge vi har funnits har vi slitit och kämpat för att överleva ända tills döden tar oss. Och nu, med teknologi och framgång som var otänkbara några generationer tillbaka, så har vi blivit bättre på att överleva men inte bättre på att leva. För varje framsteg så verkar det som att vi trampar sönder något. Klimatet, familjen, ”community” – som vi inte riktigt har ett ord för på svenska.
Detta är för mig en av kristendomens egenskaper som gör den så trovärdig. Den förklarar varför härliga sommardagar kan upplevas ”mycket gott”, gåvor från en god skapare. Och samtidigt varför världen på så många sätt inte fungerar, förstörd genom människans ondska och Guds förbannelse över den.
“Jag finner mer än bara förklaringar. Jag finner hopp.“
Gud har i Bibeln gett oss en världsbild som klarar av den varierande och inkonsekventa upplevelse som livet är. Vi har fått veta vem vi ska tacka och prisa för allt det goda vi får, gåvor som ska ”tas emot med tacksägelse” (3). Och vi vet orsaken till smärtan och slitandet som ständigt följer oss, som drar sig undan ibland men aldrig försvinner. Men fortsätter jag att bläddra så finner jag mer än bara förklaringar av vår upplevelse. Jag finner hopp. Först en viskning här och var, men till slut en röst som dånar klart och tydligt: ”Se, jag kommer snart” (4), löftet från en Gud som istället för att överge oss i vår ondska, valde att dö för att möjliggöra förlåtelse för den. Han som kommer snart för att ta bort sin förbannelse och upprätta skapelsen för de som väntar på honom.
Paulus beskrev vår frustration och längtan: ”Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. I hoppet är vi frälsta.” (5)
Så nu lever vi i tiden emellan, i en värld som är god och ond, där vi upplever jubel och sorg, tacksamhet och längtan. Men vi har hopp om något bättre. Vilken glädje att få känna honom som skänkt oss allt det goda vi har och kommer med än mer välsignelse. Så vi ber för lösningen på våra moderna problem, och även på roten till varje problem. Vi ber kom Herre Jesus. (6)
Honom tillhör ära och evig makt! Amen. (7)
Alla bibelcitat tagna från Svenska Folkbibeln 2015.
Fösta Mosebok 1:31
Första Mosebok 3:19
Första Timoteusbrevet 4:4
Uppenbarelseboken 22:12
Romarbrevet 8:22-24
Uppenbarelseboken 22:20
Första Timoteusbrevet 6:16
