Den blomstertid nu varit?
Terminen har nått sitt slut och sommarledigheten välkomnas kanske med en lättnads suck. Så vad har du gjort den senaste tiden? Den så kallade tentaångesten som eventuellt legat över en och fullt fokus varit på att fullfölja och komma i mål. Sen ska man ju lyckas också, eller hur? Med tid av stress och press behövs återhämtning och som tur är brukar terminsavslut innebära just det i någon form. Men jag kan inte låta bli att reflektera kring prestation och påminns om en bit ur en bön ur Habackuk;
“Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.”
Habackuk 3:17-18
Habackuk refererade förmodligen inte till språktentan eller avslutande redovisningar i den där ansträngande kursen men någonstans ser jag en situation av att inget går riktigt bra. Ingen skörd och ingen frukt och ingen boskap, han verkar presentera en bild av att inget har riktigt lyckats som han förmodligen hade önskat. Kanske är det den känslan som infinns hos oss också emellanåt – vi har gjort det vi ska men inget har riktigt lyckats. Varför blev det så? Är inte Gud med oss?
Gud vill att vi ska lyckas väl, för att citera Psalm 1:3, och det kan appliceras till våra liv rakt av.
Gud vill att vi ska lyckas väl, för att citera Psalm 1:3, och det kan appliceras till våra liv rakt av. Sen är det en definitionsfråga kring ordet väl. Vad som är väl i vår referensram måste kanske inte vara det väl som Gud vill ge oss. Jag tänker på två ord; produktion och prestation, och vill gärna skilja på dem. Vi behöver producera, alltså vara igång och göra saker som blir något i slutänden. Men behöver vi prestera? Den där extra dimensionen av att göra och att det ska bli bra, det som kan sätta stress i vem som helst. Behöver vi leva ett liv i prestation? Jag tror att det finns ett sätt att praktiskt skilja på produktion och prestation, och att det senare kan få en mindre signifikant roll i våra liv.
Vi vill lyckas väl och Gud vill att vi lyckas väl men ibland, som Habackuk beskriver, kanske det inte blomstrar i vår produktion utan vi kan till och med misslyckas men ändå ha orsak att glädja oss i Gud. Så oavsett om det har varit en blomstrande vår eller om det varit en termin med motstånd är det dags att kliva in i en ny säsong. Det vi kan vara säkra på är att Gud vill att vi ska lyckas hans väl, så ta med Habackuks bön att få vara entusiastisk och tacksam över vem Gud är och vad han gjort för oss oavsett hur omständigheterna har eller ser ut.
