Att se Gud i Juridiken

Vad säger juridiken om Gud och vad säger Gud om juridiken? Den frågan har rullat runt i huvudet på mig nu ett tag sedan jag blev förfrågad att skriva den här texten. När man öppnat lagboken eller bibeln, när man satt sig i föreläsningssalen och när jag går förbi tingsrätten varje dag på vägen till skolan. Det är stora frågor, här kommer således mina reflektioner.

Mitt namn är Ebba Petersson, 23 år, glad spelevink från Kungsbacka. Sedan augusti förra året (2021) läser jag juristprogrammet vid Lunds universitet. Vägen hit var inte spikrak, men jag fastnade till slut för juridiken och nu trivs jag väl som en fisk i vattnet eller som en bok i Juridicums bibliotek kanske.

Min familj tycker mycket om att se på film. Alla sorters; drama, komedi, action eller krigsfilmer. En film kan bedömas på många olika sätt, men när jag var mindre hade vi en speciell analysmetod som vi bedömde filmer utifrån. Den utgick från att alla filmer säger någonting, om någonting. Vi brukade diskutera och fundera på vad filmen uppmuntrade, inte bara vad den innehöll. Kanske fanns det med en hel del svärord, men den uppmuntrade till heder och trohet i relationer. Kanske såg det vid första ögonblicket ut som en härlig och sådär barnvänlig film, men när man började tänka efter uppmuntrade den till att ljuga eller vara självisk. Jag har försökt använda samma metod när det kommer till att ta reda på vad juridiken säger i relation till tron. Det står inte mycket i Sveriges Rikes Lag om andliga ting. Det finns inte kodifierat att Gud existerar, eller vad som är synd eller dygd. Vid en första anblick kan juridiken istället nästan uttrycka ett oberoende av Gud; ”Vi behöver inte Guds moral eller lag, vi skapar våra egna.” Det kan verka som att logik, rationalitet och demokrati har ersatt vår skapare som lagstiftare och upprätthållare av rättvisan. Jag har dock hittat flera saker inom juridiken där jag kan se trons prägel och andra saker som uppmuntrat och fört mig närmare Gud.

En sak som jag ser, med hjälp av min analysmetod, är hur lagen bygger på den enskilda människans unika värde. Inte bara i Europakonventionen om de mänskliga rättigheter, utan i varje paragraf där ingen skillnad görs mellan människor. Inte mellan män och kvinnor, lång eller kort, mellan olika folkgrupper eller mellan rik och fattig. Människan är inte heller likvärdig ett djur, inte i lagens ögon. Man formar lagar för att i varje omständighet skydda människor; på arbetet, i hemmet, från brott och misär på olika sätt. Kanske erkänner inte lagen att vi är skapade i Guds avbild, men lagstiftaren erkänner människan en unik särställning och ett högt värde.

“Lagen uppmuntrar helt enkelt till omsorg, till vigilans, till lojalitet, till ärlighet och godhet. Det är inte koncept som kristendomen har patent på, men vi som känner Gud, som känner Jesus, vet att det är Han som godhet kommer från, och endast han är alltigenom god.”

Vad finns mer som lagen uppmuntrar tilll? Dygder. Termin två handlar i Lund om förmögenhetsrätten – alla sä hur olika rätter till olika sorters förmögenheter ska behandlas. Mycket av vad som avgör vem lagen ser som den skyddsvärde parten går ut på dygder. Vem har varit lojal, vem har varit omsorgsfull, vem har aktivt försökt göra det bästa för sig själv och sin motpart? Lagen uppmuntrar helt enkelt till omsorg, till vigilans, till lojalitet, till ärlighet och godhet. Det är inte koncept som kristendomen har patent på, men vi som känner Gud, som känner Jesus, vet att det är Han som godhet kommer från, och endast han är alltigenom god (Lukas 18:19, Matteus 5:48, Jakob 1:17).

För att avsluta den här första delen, så har att läsa juridik öppnat mina ögon för rättvisan. Inom kristendomen pratar man ofta om kärlek, tro och hopp – men det ligger djupt inom oss som människor att bry sig om rättvisa. Inte bara att ett brottsoffer får upprättelse och en brottsling sitt rätta straff – men i alla små och stora tvister där det ska avgöras vem som har rätt. Inte så sällan hamnar det i magkänslan – vem har bäst rätt? När det blir fel är det något inom en som vänder sig, man reagerar. Jag tror det är så just för att vi är skapade i Guds avbild. Om vi bryr oss, så bryr han sig ännu mer. Processrätten, som jag inte läst än, är den del av rätten som handlar om själva rättsväsendet och hur processen ska gå till. Det finns en andlig process med, lika verklig som vilket svenskt bro- eller tvistemål som helst. Gud är inte bara som en domare, han är vår domare. Han inte bara tycker om rättvisa: han älskar det rätta och hatar det onda.(Ordspråksboken 8:13, Hebreerbrevet 1:8-9). För mig har det fått desto mer tyngd ju mer jag läser om juridik, och desto mer tacksamhet får jag till Jesus – som tog mitt rättvisa straff på korset så a jag kan gå fri. Den som Sonen gör fri är verkligen fri, Johannes 8:36.

Så, vad säger tron om juridiken då? Så mycket mer än man kanske först tror. Det är lite som när man letar trattkantareller. Först ser man ingen, men när man väl ser den första ser man dem överallt. Ett hett tips är att läsa ordspråksboken och leta efter orden ”rätt” och ”rättfärdighet”. Ojoj, Gud har helt enkelt mycket att säga. Han älskar rätten, han älskar lagen, han älskar rätt mått, rätt våg, rätt, rätt, rätt.

Men vad säger Gud om den svenska lagen? Vad är den kristnes juridiska status? Den svenska lagen säger inte bara att man inte ska stjäla och a man inte ska använda olika mått och vikter för olika personer. Det finns lagar om nästan allt. Det finns en lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, lagar om allt möjligt och sedan ytterligare förordningar och myndighetsföreskrier på det. Lagen finns överallt och genomsyrar vårt samhälle. Om nu Gud har ett annat rike, en ny himmel och en ny jord – i förberedelse för oss, tror jag det innebär en större förändring än vad vi tänker. Våra lagar är till stor del präglade av vårt lands kristna historia och tradition, men de är också skrivna och tillämpade av syndiga människor. Jag tror att himlen kommer vara mycket mer annorlunda än vi ibland föreställer oss. Så mycket mer fantastisk, god - och rättvis.

För att avsluta vill jag ta er tillbaka till min sista dag på bibelskolan. Efter ett år med fokus på bibeln och mission handlade vår sista lektion om a tjäna Gud utanför den typiskt ”kristna” sfären. Gäst föreläsaren, en jurist, arbetade på det norska Stortinget. I slutet frågade jag honom en fråga. Frågan gick ut på valet mellan a tjäna Gud som till exempel missionär jämfört med att arbeta i ”det världsliga”. Hans svar: att det handlar om olika sätt att älska våra nästa. Att skapa och tillämpa lagar och genom alla de olika processerna älska sin nästa där man möter honom eller henne. Jag har burit med mig det, och nu kan du det med. Min förhoppning för min egen karriär är att jag ska vara den bästa juristen jag kan vara. Att tjäna Gud och göra allt som för honom (Kol 3:23) och vara det bästa ombudet, den bästa domaren, den bästa åklagaren och på så sä älska min nästa – den målsägande, kärande, svarande, åtalade eller den utsatte. Vi alla behöver Guds kärlek, och det finns många sätt att ge den.

För Herren är vår domare, Herren är vår lagstiftare, Herren är vår kung. Han är den som frälser oss. Jesaja 33:23

Ebba Petersson, Juridikstuderande - Lund

Föregående
Föregående

Vad är rättens natur?

Nästa
Nästa

Att vara kristen på arbetsplatsen – en psykolog delar sina erfarenheter