Är Michael Jordan mänsklig?
The last dance, den briljant producerade Netflix-dokumentserien är het just nu. Och med rätta - den är inte bara riktigt bra och väl värd sina 10 avsnitt, utan också en historielektion om en av Idrottens största. Michael Jordan (M.J.) var världens bästa basketspelare och 100% dedikerad till sporten, helt och hållet ”basket”. Magin som fanns runt honom och Chicago Bulls på 90-talet spreds runt världen. Han var kulturmakare bara genom att vara sig själv. När jag växte upp som tonåring på 90-talet var Nikes Air skor det häftigaste man kunde ha. Jag hade både ett par skor och en tjock svart t-shirt med Mikaels flygande logga. Alla ville vara som M.J.
I ”The last dance” sägs följande: ”Sometimes we questioned if he was human”, ”That was not M.J out there, that was God disguised as M.J.”, och fler liknande uttalanden från både medspelare och kommentatorer. När Michael kom tillbaka efter ett upphåll 1994 sa man på amerikans TV; ”Take a deep breath and relax, Michael is back, we no longer have to endure life without Mike”, ”We should all bow our heads in recognition of M.J:s return to Basketball. ”All seems right with the world, Jordan is back”.
Man kan hävda att det finns en viss ironi eller önsketänkande när medspelare och kommentatorer säger att M.J. hade övernaturliga egenskaper, att det mest är överdriven retorik. Jag tror att det döljer sig verklig längtan (hos oss alla) efter en perfekt övermänniska att följa. Någon att se upp till som är mer än oss själv, mer än mänsklig.
Vi kan ju alla rätt så lätt förstå, genom att använda sunt förnuft och genom att observera Michaels inte alltid så moraliskt perfekta liv, att han var 100% människa. Michael Jordan var världens genom tiderna bästa basketspelare. Man kan han tillskrivas övermänskliga attribut?
Dr. S.M Lockridge, en amerikansk predikant sa så här (utdrag) 1976 om Jesus:
My King was born King.
He’s the King of the Jews
He’s the King of Israel
He’s the King of righteousness.
He’s the King of the ages.
He’s the King of Heaven.
He’s the King of glory.
He’s the King of kings
and He is the Lord of lords.
He’s enduringly strong.
He’s entirely sincere.
He’s eternally steadfast.
He’s immortally graceful.
He’s imperially powerful.
He’s impartially merciful.
He’s God’s Son.
He’s the sinner’s savior.
He’s the centerpiece of civilization.
He stands alone in Himself.
He’s unique.
He’s unparalleled.
He’s unprecedented.
He’s supreme.
He’s pre-eminent.
He’s the loftiest idea in literature.
He’s the highest personality in philosophy.
He’s the supreme problem in higher criticism.
He’s the fundamental doctrine of true theology.
He’s the cardinal necessity of spiritual religion.
He’s the miracle of the age.
He’s the superlative of everything good that you choose to call Him.
He’s the only one able to supply all of our needs simultaneously.
He supplies strength for the weak.
He’s available for the tempted and the tried.
He sympathizes and He saves.
He’s strong God and He guides.
He heals the sick.
He cleanses the lepers.
He forgives sinners.
He discharges debtors.
He delivers the captives.
He defends the feeble.
He blesses the young.
He serves the unfortunate.
He regards the aged.
He rewards the diligent and He beautifies the meek.
He’s the wellspring of wisdom.
He’s the doorway of deliverance.
He’s the pathway of peace.
He’s the roadway of righteousness.
He’s the highway of holiness.
He’s the gateway of glory.
He’s the Master of the mighty.
He’s the Captain of the conquerors.
He’s the Head of the heroes.
He’s the Leader of the legislators.
He’s the Overseer of the overcomers.
He’s the Governor of governors.
He’s the Prince of princes.
He’s the King of kings and He’s the Lord of lords.
His promise is sure.
His light is matchless.
His goodness is limitless.
His mercy is everlasting.
His love never changes.
His word is enough.
His grace is sufficient.
His reign is righteous.
His yoke is easy and His burden is light.
He’s indescribable.
He’s indescribable.
He’s incomprehensible.
He’s invincible.
He’s irresistible.
Det är i människans DNA att beundra och ge oss till någon eller något utanför oss själva. Alla mänskliga förebilder kommer att vara just mänskliga och kommer göra oss besvikna och otillfredsställda i långa loppet. Jesus säger om sig själv att han och Gud fadern är samma entitet. Alltså är han inte som andra människor, utan helt sann och perfekt. För mig blev det återigen tydligt (i ”The last dance”) att vi alltid vill hitta någon att beundra, någon att bli lik. Låt bara den personen vara Jesus Kristus.
