Vi läser om det i Psaltaren, Jesus sa det upprepade gånger i Bergspredikan, vi hör det även i de nytestamentliga breven: ”Bekymra dig inte, var inte orolig”. Är det inte rätt så provocerande? Det finns ju, särskilt under en pandemi, mycket att oroa sig över. Du kanske känner oro för att bli av med jobbet, för din framtida karriär, över att pengarna inte ska räcka, att det inte ska finnas mat i affärerna. Du oroar dig kanske (eller känner skräck) för att bli sjuk, kanske dö...
Ingen är fri från orostankar. Inte heller en kristen. Det finns ingen färdigröjd livsväg som är fri från problem! Möter du inte svårigheter och utmaningar går du nog på en annan väg en den sant kristna. Säg till Paulus och de tidiga kristna att vägen med Gud är som en lätt promenad och de skulle nog fråga dig om du följer samme Jesus. Problem och kriser kommer, både individuella och kollektiva, och drabbar alla. Hur möter du dem?
Krisen just nu exponerar våra hjärtan. När allt stannar upp tvingas vi ställa oss frågorna: Varför oroar jag mig så? Vem litar jag på?
Men hur gör man när man inte bekymrar sig? Man kan ju inte bara sluta…
Jo det går. Genom att tacka och be (Fil 4:6-7). Då, när vi stillar oss och ber, kommer Guds frid som ett beskydd kring vår inre människa, vårt hjärta. Bekymmer behöver ersättas av Guds frid. Detta är mer än en engångsföreteelse. Det är snarare ett livsmönster, ett sätt att förhålla sig till orostankar. Som ditt eget vaccin, tillgängligt 24/7.
Vem vänder jag mig till när det stormar och oro överväldigar mig? När lärjungarna var mitt på sjön och det stormade och vågorna slog in över båten sa Jesus ungefär så här: "Titta på mig istället, inte på omständigheterna, jag är Herre över stormen". (Matt 14:22-27).
Må du lämna oro och bekymmer till Honom i bön och istället ta emot Hans frid, nåd och kärlek.
